Hilltopp | Husbygge från noll till hundra!

Sitter i ett torn i skogen och det enda jag hör är vindens sus och mina egna tankar.. Känner mig negativ.. Det är egentligen en hyfsat härlig dag och jag är inte alls trött efter omständigheterna.. Ett läge som detta vore det mer passande att känna sig avslappnad och glad..

Men att klistra på känslor som inte är sanna gör  jag tillräckligt ofta för att måttet ska vara ordentligt rågat en sådan här dag..

Tankarna bildar ett spindelnät där knutpunkten är allt jag gjort fel. Vänner jag sårat, lögner, svek.. Stunder badande i tårar.. 

Funderar på dessa tårfyllda skälvande gånger,  gånger när jag suttit och knutit armarna hårt runt benen, för om jag släppt taget kanske jag hade splittrats i tusen vassa skärvor på golvet, krampaktigt hållit hårt tills all styrka har ebbat ut över mina kinder..  

Är det verkligen jag själv som ådragit mig själv all denna olycka? Jag är ett offer för mig.. 

När jag ser tillbaka känns det så, som om tårarna gråtits över förvåning att jag kunde skapa sådan oreda..

Just nu önskar jag att jag kunde få tro att några små spillda droppar helt enkelt grundat i att någon annan faktiskt har behandlat mig fel och orättvist.. 

Åtminstone en ynka situation där jag agerat rätt och den andre gjort fel, där jag förtjänat att reagera och gråta..

 

Ja, det är väl bara att passa på att njuta nu, innan jag sätter käppar i hjulet för mig själv igen..