Moondag
Natur(ligtvis)
ska jag som alla andra fota solnedgång efter solnedgång. Men hur kan man låta bli..
Utflykt..
Vi skulle på safari i kommunen
det hade ju kunnat regna men
det hade ju kunnat regna men
det var hett så som sig bör i Juli
vi startade AC:n och iväg for vi
Mot Östansjö, sedan snabbt Gottne igenom
Utteråvägen ledde till Hädanberg så småningom
Vi svänga' förbi Boström men han var inte hemma
inget förgäves då vi istället på denna lilla goding fick klämma
Raka spåret in till Järvbergets lilla by
utsikten över Tågsjön var inte usch och fy
vi såg även vindkraftsparken som är alldeles ny
Vi nådde tillslut fram till denna man
och han bjöd på fika och mat han
han tog oss även med upp till vindkraftsparken
vi körde och körde innan vi vart runt på hela marken
Helgen efter var det dags för Lindströmska tävlingsdagen
först var det tipsslinga, bara ta sig i kragen
Vi pausade lite med tårtkalas
innan nästa uppgift skulle tas
på vågen fick vi stå med
peter trodde att han vägde lika mycket som en moped
Elias satsade på att väga lika mycket som en stock
antingen var den för lätt eller han för tjock
antingen var den för lätt eller han för tjock
en underbar tradition att längta till
och god mat såklart ifrån grill
det är ordnat så bra som det bara går
tusen tack, vi längtar redan till nästa år
Böj dig för böljan..
Klockan är strax före ett, det är onsdag och jag har nu vart ledig i två veckor. Imorgon börjar officiellt min graviditetsledighet- så om jag ska följa skriften om hur man borde bete sig så ska jag från och med imorgon ligga still med fötterna i högläge och kanske ta en promenad ibland.
Men jag känner mig piggare än någonsin på något vis! Verkligen inte pigg i bemärkelsen muskelstyrka eller kondition utan pigg i sinnet på något vis. Jag känner mig liksom lugn och sprudlande på samma gång.
Måndagkväll - när resten av Övik var på gratiskonsert i parken låg jag här, halvvägs upp på Rutberget och såg hur solen sakta försvann bakom trädtopparna samtidigt som ett avlägset dunka dunka ekade i från stan. Inte en enda insekt som störde, bara värme och doft av tallmo och grillrök.
Igår styrde vi kosan ut på den glödande sjön och vid kvart i elva när vi susade tillbaka till land för att göra kväll var första gången på hela dagen som vi inte svettades. Ljuvligt.
Nu ska jag ta mina svullna fötter ut i sommaren igen. Man får ju skämmas som sitter inne en sådan här dag. Fast SMHI säger annat så ligger det ju liksom i generna att man ska ta vara på varenda soltimme som om det skulle vara den sista,.
Juni var kallt, men det var inte allt
Mid som var
Turkared..
Börjar med den första och sista bilden på fotografen, en väldigt väl representerad bild på hur jag "valrossen" var just valross mest hela resan.
Fortsätter på temat djur och visar upp den 1,2 kg tunga papegojan som fick sitta knä på varenda turist och bli fotograferad av en turkisk fotograf. Man fick köpa bilderna sedan, jag såg ingen som gjorde det..
En molnig dag var vi och kikade på ruiner.
Sedan fortsatte vi till Drottninggatan ala Side.. Tusentals affärer som på är lika på det ena eller andra sättet.
Men guldkornet och stället där mest inhandlades var ju förstås detta. Svensken är ju ganska lagom och bekväm så givetvis blev favoriten stället där turkarna pratar svenska och prutningen är mer i stil med Åsele marknaden än Turkiet.
Kommande dagar var mer heta och pojkarna uppfann en liten lek som i princip innebar att man skulle kasta varandra hit och dit, mycket konstnärligt och kreativt!
Den obligatoriska handdukssvanen.
Och medan pojkarna lekte, hann jag ju förstås föreviga dom som mest stekte.
Till och med maten var het, precis vad man längtar efter, att få svettas även på insidan när utsidan är utbränd.
Veckan avslutades även i lekens tecken. Detta då några medlemmar i familjen medverkade i tyska Djungelboken för de tyska gästerna på vårat hotell.. Vilket innebar ungefär 90% av gästerna. Som tur var de bakgrundsfigurer som inte ens behövde mima några tyska ord.
Mycket skön och minnesvärd vecka, men jag personligen får åter bevisat innebörden i "Borta bra men hemma bäst"
Nu nalkas svenska sommaren och den är den absolut bästa!
Vår i vår värld..
BaraLite BieLiete..
Vinter?
Ja nu har vi Januari
Snörök på fjälle'
Ett tag sedan sist
Som ni säkert alla förstår så är ju inte den här årstiden så optimal för att hinna med någonting.. Och speciellt inte i fotograferingssyfte.. Det är ju mörkt när man åker på jobbet och om möjligt ännu svartare när man kommer hem..
Men här kommer en liten summering av vad vi har hållit på med den senaste tiden.
Vi har hängt med den här mannen..
Bedårat utsikten från fönstret
Kutat runt runt i skogen med de här männen..
Annars har det varit mest jag och den här mannen, i soffan, under filten <3
När hela ens värld står i lågor
är det svårt att skilja njutning från plågor
från utsikt i den allra högsta gren
till livlös invid stock och sten
vinden varnar om det som komma skall
om en tid som blir hård och kall
att det finns planer för dig som lider
planer någon annan smider
ständigt söker du efter svar, efter tecken
vill springa ifrån, men kommer inte ur fläcken
alla färger har en tydlig nyans av grå
rosa, svarta dagar, många är blå
just nu är världen hettande brandgul
det är svårt att förstå, snart kommer jul
Pass på
Sitter i ett torn i skogen och det enda jag hör är vindens sus och mina egna tankar.. Känner mig negativ.. Det är egentligen en hyfsat härlig dag och jag är inte alls trött efter omständigheterna.. Ett läge som detta vore det mer passande att känna sig avslappnad och glad..
Men att klistra på känslor som inte är sanna gör jag tillräckligt ofta för att måttet ska vara ordentligt rågat en sådan här dag..
Tankarna bildar ett spindelnät där knutpunkten är allt jag gjort fel. Vänner jag sårat, lögner, svek.. Stunder badande i tårar..
Funderar på dessa tårfyllda skälvande gånger, gånger när jag suttit och knutit armarna hårt runt benen, för om jag släppt taget kanske jag hade splittrats i tusen vassa skärvor på golvet, krampaktigt hållit hårt tills all styrka har ebbat ut över mina kinder..
Är det verkligen jag själv som ådragit mig själv all denna olycka? Jag är ett offer för mig..
När jag ser tillbaka känns det så, som om tårarna gråtits över förvåning att jag kunde skapa sådan oreda..
Just nu önskar jag att jag kunde få tro att några små spillda droppar helt enkelt grundat i att någon annan faktiskt har behandlat mig fel och orättvist..
Åtminstone en ynka situation där jag agerat rätt och den andre gjort fel, där jag förtjänat att reagera och gråta..
Ja, det är väl bara att passa på att njuta nu, innan jag sätter käppar i hjulet för mig själv igen..
