For starters
Tredje träffen med husleverantören en Måndag kväll sådär halv tio på kvällen och helt plötsligt börjar allvaret bli ett faktum.
Man känner sig i oråd med tiden då känslan att vi hunnit med så mycket krockar med att det faktiskt var bara en vecka sedan vi träffade Jan - våran fantastiska säljare- för första gången och knappt två veckor sedan jag skickade det allra första mailet till densamme.
Mailet som för den delen inte alls var varken strukturerat eller sakligt, mer en isbrytare för att få komma i kontakt med en gnutta av vad just denna husleverantören erbjuder för lösningar. Ett mail som mellan raderna ville förmedla en längtan att få träffa en verklig människa och få ord i öronen istället för ord i ögonen, slarvigt uttryckt.
Hur som helst så är det fler känslor som virrar omkring i kroppen i nuläget. Den första är något slags lugn över att äntligen hittat en planlösning och en stil på huset som båda föll pladdask för direkt - det utan att det är varken generöst "för mycket" eller att det känns snålt med allt för många kompromisser från vår sida.
Nästa känsla är liksom en pirrig stress som bara vill att huset ska så färdigt IMORGON!
Den sista är den jobbigaste att bära på, känslan av att vi blir lurade. Vi kan säkert hitta en mycket förmånligare leverantör, är det här huset verkligen värt så här mycket pengar? Har vi letat runt bland alla hundratals modeller och leverantörer tillräckligt länge?
Man kommer på sig själv på jobbet, på affären eller framför tv-apparaten hur tankarna liksom seglar iväg, i den ena står jag och finslipar den sista touchen innan inflyttningsdagen, i nästa blir vi nekade lån på banken, bryter ihop och kör av vägen av frustationen... ungefär...
Eller så finns en variant där vi bygger klart, det går nån månad eller så, när paret i grannbyn smäller upp sin 50 kvm större och flådigare villa till ett pris som kapat vårat med en halv miljon.. ursch.. mardröm!
Man känner sig i oråd med tiden då känslan att vi hunnit med så mycket krockar med att det faktiskt var bara en vecka sedan vi träffade Jan - våran fantastiska säljare- för första gången och knappt två veckor sedan jag skickade det allra första mailet till densamme.
Mailet som för den delen inte alls var varken strukturerat eller sakligt, mer en isbrytare för att få komma i kontakt med en gnutta av vad just denna husleverantören erbjuder för lösningar. Ett mail som mellan raderna ville förmedla en längtan att få träffa en verklig människa och få ord i öronen istället för ord i ögonen, slarvigt uttryckt.
Hur som helst så är det fler känslor som virrar omkring i kroppen i nuläget. Den första är något slags lugn över att äntligen hittat en planlösning och en stil på huset som båda föll pladdask för direkt - det utan att det är varken generöst "för mycket" eller att det känns snålt med allt för många kompromisser från vår sida.
Nästa känsla är liksom en pirrig stress som bara vill att huset ska så färdigt IMORGON!
Den sista är den jobbigaste att bära på, känslan av att vi blir lurade. Vi kan säkert hitta en mycket förmånligare leverantör, är det här huset verkligen värt så här mycket pengar? Har vi letat runt bland alla hundratals modeller och leverantörer tillräckligt länge?
Man kommer på sig själv på jobbet, på affären eller framför tv-apparaten hur tankarna liksom seglar iväg, i den ena står jag och finslipar den sista touchen innan inflyttningsdagen, i nästa blir vi nekade lån på banken, bryter ihop och kör av vägen av frustationen... ungefär...
Eller så finns en variant där vi bygger klart, det går nån månad eller så, när paret i grannbyn smäller upp sin 50 kvm större och flådigare villa till ett pris som kapat vårat med en halv miljon.. ursch.. mardröm!
Här ser du alla meddelanden som jag fått
Tack för ditt meddelande!
