Hilltopp | Husbygge från noll till hundra!

Ja nu har det gått en vecka och vi har verkligen försökt att stänga av husbyggarverksamheten i hjärnan och jag vill säga att det har varit ganska skönt.
Sedan går det ju inte att komma ifrån att det liksom gör sig påmind dagligen ändå, till exempel när en person får sitta på en pall vid köksbänken och äta när mina föräldrar är här på middag eller när man inser att hundens vaccinationspapper har sin plats i ett hörn bakom grytorna eller när du måste plocka fram kläder för resten av veckan för att du ska få plats i garderoben för det som är nytvättat... med mera... med mera..

Nytt bankmöte ikväll..

Styr kosan in på stan så där vid halv sex tiden igår kväll, det är kallt och jag har alldeles för tunna byxor.
Svänger in på Åhlens-garaget, där är det varmt och skönt. Går till avgiftsautomaten, gräver i handväskan, hittar ingen plånbok.
Springer till Swedbank bankomaten och aktiverar mitt nya kontokort (som jag hade i fickan). Begär ut en hundring.
Får ett meddelande att kortet inte får tillgång till kontot förrän följande bankdag.
Springer tillbaka till bilen. Går femtioelva varv runt bilen och sparkar bort snö och is. Strax innan sju kör jag ut på gatan där parkeringen är gratis, men det är fullt. Hittar en lucka 100 meter upp längs gatan och knallar ner mot Folksams lokaler. Jag har alldeles för tunna byxor.
Möter upp med min trolovade.
Möter Bittan - världens färggladaste trevligaste sprudlande människa.

Hon går igenom alla våra försäkringar och allt ser bra ut. Vi kan vara trygga dygnet runt som hon uttrycker det.
Sedan gör hon en liten anekdot angående pension. Att det dummaste man kan ha är ett pensionssparande på banken! Pengarna är nämligen låsta tills man fyllt 55 år! Jag skakar till och talar om att jag har relativt stora besparingar till pension på banken. Ja, alltså, i de värsta av scenarion, tillstöter någonting som gör att jag blir pank, jag har pengar att lösa situationen på pensionskontot - men jag får INTE ta ut dem! Istället kanske jag tvingas ta banklån eller ännu värre - smslån!
Ursch så lurad jag känner mig!
Måste fixa ASAP!

Avslag på lånet från banken..

Tillbaka på ruta ett..

Min hjärna är idag fullkomligt överbelastad sedan gårdagen.
Började förmiddagen med att jobba 4 timmar innan febertermometern  fick mig att kasta in handduken och åka hem. Svängde på vägen hem förbi hos mäklaren och fick en mycket glatt besked angående värderingen! Precis så mycket som vi hade hoppats på!
Ännu en resa till Sidensjö igår kväll och i skrivande stund borde lånelöftesansökan ligga på VD:ns bord för godkännande! Det som bryr mig lite är dock att jag verkligen inte hade en aning om hur stora chanserna var att vi skulle bli varesig nekade eller godkända när vi klev ut i kylan efter mötet. Man kan ju inte låta bli att liksom anta att det är såklart vi får lånet med samtidigt vill man ju inte riskera besvikelsen.
Och ärligt talat är det ganska lätt att vara neutral just idag, är totalt igenpackad i skallen av förkylningen, har en sprängande huvudvärk och andas genom munnen.

För att komma på andra tankar i den spända förväntningen mot värderingsbeskedet gjorde vi en resa söderut...


Sedan blev vi romantiska och unnade oss lite lyxfika:


Efter att ha rastat av min man på Norrlands vapenaffär styrde vi kosan mot:


Där blev det en massa fantasi-shopping och en del kom ihåg bilder till klippboken:


Stolta över oss (mest kanske stolt över mig själv) kom vi ut ur den stora blå byggnaden endast ett få hundralappar fattigare och hemma igen var jag ju absolut tvungen att genast packa upp en del av fynden:

En bedrivt av mig att kunna komma med såhär positiva uttryck när jag känner mig förkyld (ja, ibland får tillochmed en hypokondriker rätt) och utarbetad. Men hur ska jag kunna låta bli, när jag lämnar jobbet i början på eftermiddagen och solen strålar! Det gula varma ljuset träffar snötyngda träd som gnistrar efter helgens permafrost! Som grädde på moset så kan ju inte vädret blivit bättre den dagen Mäklaren skulle komma och göra värderingen!

I skrivande stund har optimismen inte dalat direkt! Nejnej, vi har bara fått beröm för huset (som fortfarande endast finns i pappersform då) och tomten och hela rasket! Dessutom verkar det inte vara omöjligt för mäklaren att öka värderingen med nån hundratusing ifall det skulle underlätta för oss på banken! SÅ BRA!

Nu kan vi ligga hemma sjuka i lugn och ro och vänta med spänning tills mailet ramlar in på onsdagmorgon!

-26 på termometern halv nio imorse.
En snörvlande framtida make som häver i sig c-vitamin och kaffe.
En hypokondrisk mig själv som kör samma metod som han som faktiskt är sjuk.
Gnuggar geniknölarna men lyckas ändå inte lösa Melodikrysset heeelt själv.
En snabb städning av huset innan första spekulant besöket.
Ett par med alldeles för väl inövat pokerface gör att vi varken kan hurra eller gråta när de åker härifrån.
Tröstar/firar med ett par varma mackor innan det är dags för mig att veva igång dieseln och glida iväg på arbetet.

Puh.. hemma igen efter bankbesöket och det blev ju inte direkt ett steg närmare husköp eller något i den stilen.
Nej, istället blev det fam. Johansson från looneyville som fick sätta grillor i huvudet och skratt i halsen på en stackars jurist.
Här kommer vi in och vill att hon ska skriva ett vattentätt dokument som talar om precis hur saker ska lösas i scenarion allt ifrån att ena parten sticker iväg med en exotiskt utländare, skiljsmässa eller varför inte att någon halkar på en bananskal och slår ihjäl sig. Hon skrattar nervöst flera gånger då jag tror att hon inte riktigt kunde avgöra om vi har en lustig jargong (från wikipedia=Jargong (ibland även chargon, från franska jargon) är ett internt språkbruk som ofta är svårbegripligt för utomstående) i familjen eller om vi faktiskt menar fullt allvar.

Hur som helst så ligger det på hennes bord att formulera både testamenta, sambo - överenskommelse och gåvebrev. Inte konstigt att hon upprepade gånger upplyste om alla fördelar med att vara gifta. Men jag menar, att tillsammans låna några miljoner är ju inte i närheten ett så stort beslut som att byta efternamn och sätta en glittrig ring på ena fingret...eller...

Det återstår att se om har något hår kvar på huvudet när vi kallas in för underskrift.

Medan jag gått omkring och väntat på att Jennsiii skulle göra färdigt designen på bloggen så fick jag tid att röja undan ordentligt här hemma för senare blir det bråttom.
Direkt svärföräldrarna och min sambo kommer hem så styr vi kosan mot banken.. Känns otroligt spännande samtidigt som jag gruvar mig lite. Som alltid är det förmodligen massvis med saker man inte hunnit tänka på och det är bara att hålla tummarna att det inte förändrar våra planer allt för mycket.

Förresten så slängde vi ut stugan vi bor i nu till försäljning igår och resultatet vart mer än tillfredställande! Fem minuter efter annonsen ploppat upp i listen så ramlade första mailet från en intressent in. Sedan dess har annonsen visats över 700 gånger och ytterligare 4 mail har kommit.

Idag har jag verkligen känt mig som en skurk. En förrädare som går och smider elaka myteri planer bakom husförsäljarens stackars oskyldiga rygg!
Jag VET att anledningen att han ÄLSKAR sitt jobb och är hängiven och allt det där bla bla, delvis är sant men även att många nollor går direkt ut från våran bank och in på hans.
Så, vad har jag gjort? Jo, jag har skickat ritningen på det hus vi vill ha till en annan husleverantör som också erbjuder kundritade lösningar. Planen är att se vilket pris de kan erbjuda med exakt samma innehåll.
Jag såg att standardutförandet från den andra leverantören är i princip i samma klass som den första. Det enda som skiljer är leverantören av köksinredningen. Golv, dörrar, tak och värmepump är precis samma av det jag hittat hittills.

En liten tröst är förstås att våran säljare åker utomlands på Måndag och blir borta 3-4 veckor. Vilket ger oss gott om tid att bedra och belysa..

I går var ju alltså husleverantören här med offerten på huset han ritat åt oss. Allt kändes bra och priset var väl.. hmm.. ja, några hundratusen billigare än vad han hade lagt som ribba men fortfarande inte nere i trakterna av 1 miljon. Egentligen har vi nog insett att vill man ha någonting annat än en villaområdes villa som ser lika dan ut som alla andra villor i alla andra villaområden så är det bara att räkna med det dubbla.. minst!
Men i den där dagdrömsvärlden där grannen gör ett klipp och vi blir lurade så bor det fortfarande en strimma hopp att vi kan få drömhuset till drömpriset, bara vi letar tillräckligt grundligt.

I vilket fall som helst så bjöd jag in svärföräldrarna på middag ikväll och trots att vi tyckte att vi hade allt svart på vitt och hade hunnit att ställa alla frågor ifrån alla kluddiga post-it lappar.
Men ack så fel vi hade. Direkt kära realisten/pessimisten/skeptisten i form av svärfar började ställa frågor insåg vi att vi hade bra mycket färre svar än vad vi önskat. Så, flera små gula att klistra på offerten blev det.

Ja, det spelar ingen roll hur fort klockan går så kommer den aldrig till dörren utan en knuff i rätt riktning..

Tredje träffen med husleverantören en Måndag kväll sådär halv tio på kvällen och helt plötsligt börjar allvaret bli ett faktum.

Man känner sig i oråd med tiden då känslan att vi hunnit med så mycket krockar med att det faktiskt var bara en vecka sedan vi träffade Jan - våran fantastiska säljare- för första gången och knappt två veckor sedan jag skickade det allra första mailet till densamme.
Mailet som för den delen inte alls var varken strukturerat eller sakligt, mer en isbrytare för att få komma i kontakt med en gnutta av vad just denna husleverantören erbjuder för lösningar. Ett mail som mellan raderna ville förmedla en längtan att få träffa en verklig människa och få ord i öronen istället för ord i ögonen, slarvigt uttryckt.

Hur som helst så är det fler känslor som virrar omkring i kroppen i nuläget. Den första är något slags lugn över att äntligen hittat en planlösning och en stil på huset som båda föll pladdask för direkt - det utan att det är varken generöst "för mycket" eller att det känns snålt med allt för många kompromisser från vår sida.
Nästa känsla är liksom en pirrig stress som bara vill att huset ska så färdigt IMORGON!
Den sista är den jobbigaste att bära på, känslan av att vi blir lurade. Vi kan säkert hitta en mycket förmånligare leverantör, är det här huset verkligen värt så här mycket pengar? Har vi letat runt bland alla hundratals modeller och leverantörer tillräckligt länge?

Man kommer på sig själv på jobbet, på affären eller framför tv-apparaten hur tankarna liksom seglar iväg, i den ena står jag och finslipar den sista touchen innan inflyttningsdagen, i nästa blir vi nekade lån på banken, bryter ihop och kör av vägen av frustationen... ungefär...
Eller så finns en variant där vi bygger klart, det går nån månad eller så, när paret i grannbyn smäller upp sin 50 kvm större och flådigare villa till ett pris som kapat vårat med en halv miljon.. ursch.. mardröm!